Av någon märklig anledning så blev det två festivaler i Enköping i år. Det mest märkliga är att de var på samma datum. Vi gick på den ena och fick en hel del underhållning för pengarna: Först ut var Eric Saaaaaaade som bjöd på rejäl show med dansare och ombyten. Svetten sprutade i den 30-gradiga värmen. Jag hade trott att det skulle ha varit mer folk där och då eftersom han blivit något av barnfavorit med sin Manboy men icke. Lite trist för honom. I tidningen påstods han ha svimmat bakom scenen vilket enligt ögonvittnen inte alls skedde. Inte bakom i alla fall.
Man kunde även se Black Ingvars på en lite scen brevid. De hade samma repurtoar
som de hade -99 på Hultsfred. Lika mycket som Eric Saade skuttade runt på scenen; lika lite gjorde Anna Bergendahl det. Hon hade typ två poser: Bekymrat ansiktsuttryck och inte bekymrat ansiktsuttryck. Efteråt skrev hon autografer på både kroppsdelar och affischer.
När sedan Salem al Fakir dök upp på scenen hade det kommit mer folk och det hade börjat skymma. Som fotograf får jag säga att de lyckats med ljuset där och då. Salem skippade snacket och fick oss på gott humör med sin avspända stil: “Nu var ni jätteduktiga som stod ut med den här lugna låten. Nu kör vi något med mer fart i.” Hans senaste CD spelas rätt flitigt här hemma just nu. Lill-e har favoriten Bloody brekfast och Stora-E har I’m so happy (hmm heter den så) som sin. Själv gillar jag 4 AM.
Kvällen avslutades med Brolle som verkligen har övat in sina rockposer och nästan studsade på scen mellan låtarna. Eftersom jag inte tittat på körslaget så blev han (liksom Salem) en glad överaskning. Att han behövt tatuera in “Stars are born, not made” på armen kan ju få en att undra men denna kväll lyste han utan tvekan.